Singel i stan - Medicin fri

Äntligen!
Tog precis min sista penicillin tablett =) Har nu ätit penicillin i ca tre veckor. Mysigt...

Ska skynda iväg till jobbet nu.

Singel i stan - Mina fina glas

Mina fina glas! Är så glad.
Jag flyttade till söder i somras. Jag bodde bara där tre månader. En tjejkompis var utomlands så jag fick bo i hennes lägenhet. Då fick jag för mig att jag skulle flytta med alla mina glas också. Det är en del. I början av december 2008 fick jag min lägenhet. Idag, den 25 februari 2009, åkte jag och hämtade dom. Bara nästan tre månader senare. Haha! Iallafall..

Hade tänkt att gå ut idag. Är egentligen hur sugen som helst, men aldeles för trött. Hade blivit en hel-kväll. En kill kompis som roddat ihop en skön kväll. Först fördrink hos honom, för att sen gå till Ego (18-års ställe jag vet), där de bokat bord, en sväng förbi mitt favvoställe Caféet för att sen gå till Village (!) och avsluta kvällen med efterfest hemma hos honom igen. Hallå?! Kunde han inte ha planerat den här kvällen till på lördag istället? Fast jag vet att det kommer bli hur kul som helst på lördag också. Det enda jobbiga då är att det är löningshelg. Sjukt mycket folk som kommer vara ute då =/ Därför ska man gå ut i veckorna. Helgerna är det aldeles för mycket folk. Folk som inte brukar vara ute och som dessutom inte vet hur man beter sig. Tacka vet jag söndagar och onsdagar. Men nej, jag är för trött idag. Iallafall..

Kan inte vintern ta slut nu? Jag vill ha vår. Helst sommar, men våren är rätt härlig den med. När man börjar bli riktigt varm i solskenet, när uteserveringarna öpnnar, när skinnjacka är för varm på dagen. När man kan gå med öppna skor på kvällen utan att man dör. VÄRME KOM NU! Jag vill ha sommar och sol. Inte nödvändigtvis kort, tight kjol, men kanske ändå =P

Imorgon jobbar jag. Har jättegod matlåda med mig till imorn. Lax och pasta. Mums.

Singel i stan - Vickan och Danne =)

Det är så lustigt att en sån sak kan bli så omtalad. Jag blev glad när jag fick reda på detta. Från ett otippat håll, dessutom. Men alla är tydligen inte lika glada (Okej, jag hoppade inte upp och ner men tycker att det är roligt för dom). Min kära sambo tycker tydligen inte ens att vi ska ha kungahuset eller familjen heller för den delen. En kille på en tjejkompis jobb håller med. Då är min fråga : vad ska vi göra av dom då? Kasta ut på gatan? Jag tycker att monarki är bra. Jag vet att de inte har samma makt som förut, vilket inte är negativt. Jag tycker inte att en helt repulik stat är det bästa. Har man fler som delar på makten så är det väl bättre. Jag tycker att vi i Sverige har det bästa. Vi har en statsminister som är folkvald och som styr landet. Kungen har en viss del i det som händer. Men man kan ju se Kungen, och hans familj som ambassadörer mer än något annat. De är vårat ansikte utåt i världen, personligen så tycker jag dom gör ett helsikes jobb. Det är inte så att de själva valt det här, de blev infödda i det. Vad mer kan de göra? Bara axla sin roll. Bita i det sura äpplet. Heja kungafamiljen, säger jag.

Tror ni det blir ett offentligt bröllop eller bara visas på Tv, eller i tidningen kanske?

Singel i stan - Som en såpa..

Okej. Klockan är tio i tre och jag är hemma. Ovanligt. Men magknip gör sånt med en. Att man åker hem tidigt alltså. iallafall..

Otroligt trevlig middag på Agaton med min tjejkompis och hennes familj. God mat och bra service. Den kvinliga servitrisen hade ett väldigt roligt sätt att presentera maten på, men det gav oss alla ett gott skratt. Härliga tider! Efter det gick jag, min tjejkompis och hennes ex till Fridays i Kungsträdgården och njöt av goda drinkar. Mina var alkoholfria, men ack så goda ändå. Så småningom kom hela hennes gamla fotbollslag, kändes det som och satte sig med oss. Jag och ett gäng 19-åringar. Kändes bra. Kände rynkorna ramla längre och längre ner. Iallafall. Vi gled sen till Caféet. In kommer mitt ex. Förstog då att hans nya tjej skulle komma rätt snart. Jobbigt. Hon var nämligen en bekant till mig, men har slutat hälsa på mig sen dom blev tillsammans. Han och jag pratar och umgås lite under kvällen. Vi har ändå känt varandra i tio år nu. Inga konstigheter. Hon blir tydligen sur och (det här är roligt) skickar fram en kompis för att fråga X:et var hon håller hus. (Krångligt? Nejdå..) Han reser sig upp och går för att leta efter henne. Varpå hon då blir arg, skriker och gråter och efter en mycket omfattande diskussion drar hon hem. Ha ha! Lite skadeglad måste man väl få va? Om hon nu är så svartsjuk borde hon väl hälsa på mig och se till att jag inte kan komma honom så nära. Sen är jag ju så mycket snyggare än vad hon är, vilket säkert bara är ännu jobbigare för henne. Var det någon som sa att skadeglädje är den bästa??

Kom aldrig till Village. Kanske ska fika på söder imorn ;)