Singel i stan - Rastlös och irriterad

Okej! Jag blir knäpp!!
Så rastlös så jag dör!

Okej.. Negativ får man såklart vara emellanåt. Men någonstans får man väl ta en paus i det hela och se lite bra saker med sin omgivning..? Har jag fel?
Pratade precis med en tjejkompis där allt är så jobbigt. Orkar inte det men vill så gärna. Åh, vilket projekt det är, och hur ska jag orka det. Bla bla bla bla... Hur orkar man vara så orkeslös? Herregud. Tänd till människa! Men men. Vi är alla olika. Och tur är väl det. Hur skulle det annars se ut? Så får man helt enkelt se på saken.

Iallafall...
Jag är klar med att bli omhändertagen hos mamma och pappa, känner jag. Måste hem. Måste få ha mina saker runt mig. Inte sova i ett rum fyllt till bredden av flyttkartonger och annan skit. Vill kunna tända mina lampor, min ljusslinga och mitt körsbärsträd. Bada i mitt badkar, sminka mig i mitt badrumsljus och välja på kläder från min klädkammare. Jag vill hem! Och dessutom skulle det vara mysigt att träffa min sambo igen. Hon är ju så bra!

Iallafall...
Ska troligtvis ut i helgen. Nyktert men roligt! Har saknat människor och fart i vardagen. Blir galen av det här långsamma tempot. Blir nästan lite knäpp. Tror att jag redan är det. Okej, jag har nog alltid varit lite knäpp. Men nu har det nästan gått överstyr ;)

Vill fika på söder imorn. Skulle vara lite trevligt faktiskt =) Söder är bra. Han är fin.