Singel i stan - Sjuk och kidnappad

Okej. Jag är sjukskriven hela veckan. För halsfluss. Hur töntigt känns inte det? Hade jag fått välja hade jag jobbat. Men nej, läkarn gav mig en order. Du måste vara hemma hela veckan. Va?! Hela veckan? Urs och fy. I samma sekund som jag ringer och berättar detta för mina underbara föräldrar så svarar dom med : Då bor du här till du är frisk. Va?! Ja, så du inte smyger ut för att festa när du är sjuk. Haha! Dom skulle varit med i helgen ;) Okej, tänkte jag. Gick hem till mina föräldrar och fick mat och en skön plats i soffan. Det var inte så svårt att ligga i soffan och kolla på tv. Dom har ju fjärrkontroll! Hemma hos mig är det nästan bara jobbigt att titta på tv. Iallafall.. Jag är alltså kidnappad av mina föräldrar för att jag ska undvika att festa. De verkar verkligen ha något emot mitt festande.
Mamma ärvde nyligen lite pengar. Då skulle hon ge lite till mig och mina syskon. Hon ringer mig och säger att hon redan satt in deras pengar på deras konton. Mina pengar håller hon i så att jag inte "råkar" festa upp dom. Men, så mycket festar jag ju inte. Känner folk som är ute betydligt mer än jag. Iallafall..


Känner att jag kan det här med att vara singel. Jag vet hur man är det nu, känner jag. Skulle vara helt okej att ha någon att mysa med, kolla på film med, äta middag med, gå ut och festa med... Ja, dela mitt liv med helt enkelt. Frågan är; med vem bara? Vem är kapabel att ta mina konstiga och helt ologiska humörs svängningar? Vem orkar med min energi och mitt härliga temperament? Kommer jag orka med någon annans humör? Kommer jag kunna ta hänsyn till någon annans liv och planer? Jag har vant mig vid att bara vara jag och mina vänner. Det är ju sjukt läskigt och svårt att programmera om mig nu. Okej, svårt är det nog inte, men läskigt. Ska jag öppna mig igen, visa mina svagheter och styrkor för någon annan? Hur ska detta gå?

Time will tell..