Vinter mys!

Det känns så konstigt.
Det är fina, fina människor runt mig just nu som inte mår bra. Jag vill vara där. Jag vill få dessa underbara människor att mår bra. Jag är beredd att vända mig själv ut och in för deras skull. Och samtidigt, i deras misär, så mår jag bra. Hur känns den? Känns fördjävligt måste jag säga. Det ger mig dåligt samvete och det känns elakt, rent ut sagt. Hur kan jag ta mig rätten att må bra, när människor jag älskar, mår så dåligt. Det är inte rättvist. Varför mår jag bra? Hur kan jag må bra när människor i min närhet mår så himla dåligt?
Fy fan, säger jag bara. Fy fan!

Livet är inte rättvist, jag vet. Men nån måtta får det väl ändå va?

Ta som ett exempel. En nära vän till mig sitter och gråter hemma hos mig i telefon med sin käresta. Jag sitter och vet att jag kommer ha en underbar dag och kväll imorn. Det stämmer inte. Det är inte OK. Men hur mycket av mig själv ska jag offra? Gör det någon skillnad i deras mående? Och vilken skillnad i så fall? Näe, den som har svaraen får mer än gärna ge dom till mig eller skriva en bok som jag kan köpa. För ibland känns det inte OK att må bra. Ska det vara så?

Vill inte må bra när mina älskade mår dåligt.
Men vill samtidigt inte må dåligt själv.
Är jag egoistisk då?

Livet är fan inte lätt. Men vem sa att det skulle vara det?

Godnatt